Här är min historia, berättelsen om hur en smed och en lackerare kunde hamna i en Amazon-64 tvärs igenom mellersta Sverige under tre dagar i juni.
Historien börjar vid juletid 2007 när jag frågade min gode vän Stellan om han hade lust att hitta på något skoj. Han var i samma sits som jag; egenföretagare med alldeles för mycket arbete och alldeles för lite nöjen. Jag hade sneglat på Midnattsolsrallyt och föreslog det som ett projekt, Stellan funderade 0,2 sekunder och sa sedan okej, det låter skoj, det gör vi.
Samma vecka gick Kullings MS ut med inbjudan om C-förarkurs inkl debutanttävling, så licensen fixades på en dag 12 mars, smidigt! Under tiden hade jag varit i Stockholm och hämtat min Amazon som var helt tävlingsklar som Appendix K-bil, så nu började bitarna att falla på plats, en Cheva-van införskaffades också som servicebil.
15 mars öppnade anmälan till Midnattsolsrallyt. Jag satt på pass vid midnatt och anmälde mej direkt, vid halv två var det 130 anmälda och på morgonen var det överfullt, 200 anmälda!
5 april gjordes premiären i Anderslövsrallyt, vi tog oss runt men tempot var alldeles för lågt naturligtvis. Vi fick ändå poäng i Kinnarps veterancup och ligger där trea i klassen och sjua totalt. Nästa test var Aleknixen med bilkrångel, ESAB-rallyt med förgasarstrul och ICA-varvloppet (där gick det inget bra heller men då gick bilen så det finns inget att skylla på!).
Ett stort tack vill jag rikta till vår Claes Pettersson som lagt många timmar på att få fart på min bil utan mer än ett tack som ersättning. Heder och tack!
Sålunda var vi då redo att kasta oss över MSR 2008 som det kallas i ”innekretsen”. Vi består av förutom Stellan och undertecknad våra suveräna mekaniker Janne och Kay som offrade tre semesterdagar och en helg på vårt stolleprov, heder och tack även till er.
Vi åkte ner redan på onsdag kväll, under torsdagen skulle man anmäla sej och besiktiga bilen osv, vi hade inga problem med att få dagen att gå. Vi fick bl a under dagen lära oss att:
1. skånska cykelvägar är asfalterade, breda och väldigt lätta att förväxla med vanliga vägar
2. skånska fyllon som är fulltankade redan vid middagstid gåendes på skånska cykelvägar är lätta att skyffla av vägen med de stora och stadiga backspeglarna på en Cheva-van.
3. Volvo B18 är en minoritet i Kristianstad, av fem tillfrågade biltillbehörsbutiker hade ingen tändstift till en sådan!
Så blev det då fredag morgon, vi gick ut som bil 84 och hade följaktligen starttid 09.24. Kul att starta från torget med mycket folk och genom en sådan där båge som de stora grabbarna kör igenom (i Karlstad fick jag t om skriva en autograf! En helt ny erfarenhet.).
Vår vana trogen körde vi fel redan på vägen ut till första sträckan men vi börjar bli vana så vi körde en bit och vände och tog ett nytt tag, då kom vi rätt. Vi var i gott sällskap skulle det visa sej, många hade kört fel, ett par kompisar i en Mercedes 450 SLC hade självaste Persbrandt bakom sej och skrattade rått och gott när de körde fel och han följde troget efter, så kan det gå. Men så vitt jag vet hittade alla rätt inom tiden, första transporten var drygt 7 mil, så tiden var tilltagen därefter.
Första dagen såg ut så här:
SS 1 Kullan 4.19 km
En relativt kort sträcka med mycket hopp och knäppen. Körde lite trögt i början men fick upp lite adrenalin på slutet, hyfsad tid 14 av 24 i klassen.
SS 2 Aborramåla 8,04 km
Inget särskilt, vanlig sträcka, lite rullgrus, 12:e tid.
SS 3 Uråsa 5,48 km
En ren uppvisningssträcka för publik och TV på ett flygfält, på grus parallellt med landninsbanan, därefter på banan tillbaka (asfalt) mellan massa hinder. Inte särskilt kul, inget flyt. 18:e tid.
Tyvärr gjorde vi bort oss rejält här. Efter man kört sträckan var det en timmes lunchuppehåll och vi fick en TK-tid efter målgång på sträckan. I den allmänna villervallan med flera hundra bilar och allmän stress drog vi vidare mot nästa sträcka utan att passera TK ut. Efter en stund började Stellan fundera på att det var något som var fel men då var det för sent. Vi tvingades bryta sträcka 4 och 5 och fick för det 10 minuters tillägg. Vi är ju nybörjare så det är inte mycket att säga om, sånt händer, bara att bryta ihop och komma igen. Världen går inte under för den skull.Vi lastade och åkte mot Jönköping.
Full fart även i Jönköping med massor med folk längs Östra Storgatan, kul.
Dag 2:
Idag fick vi sovmorgon, efter omseedning gick vi ut som 106:e bil.
SS 6 Öland 8,10 km
Dagens första sträcka gick upp till Gränna, kul och krokig sträcka mellan hus och gårdar. Varnat för stup på 5 meter i 90 graders yttersväng och tur var det, det hade skördat många offer annars. 16:e tid.
SS 7 Sjöarp 8,66 km
Inget särskilt med denna, vanlig grusstäcka genom skogen. Bra vägar inget sönderkört. 17:e tid.
SS 8 Födekulla 6,75 km
Samma med denna, 17:e tid.
Lunchuppehåll i Österbymo
SS 9 Sjönäs 8,57 km
Fortfarande fina skogssträckor, 16:e tid.
SS 10 Mjölkvik 5,57 km
Inga konstigheter, bara att ånga på, 16:e tid. Två färist som många missat, dt andra inte utmärkt i roadbook och gått i diket, men vi blev varnade vid start så det gick fint.
SS 11 Långskogen 7,40 km
Efter en lång transport på nästan 10 mil var vi framme vid dagens sista sträcka innan nattuppehåll i Motala. Den här var inte särskilt trevlig, flera fullfartsrakor följt av vinkel med mycket rullgrus. Med de däck jag normalt sett använder gör Amazonen 160 km/h vid 6000 varv, i denna tävling var jag tvungen att använda däck med 10 mm större ytterdiameter, vad det gör på farten vet jag inte men utväxlingen blir ju högre så det går ju fortare. Stellan är alltid lugnet själv och brukar alltid mana på mej att öka tempot, aldrig hålla tillbaka, men här utbrast han ”nu går det jävligt fort!”. Själv vågade jag inte säga något överhuvudtaget. Kom ifatt en BMW 2002 som haft problem, skiljde 3 sek i mål. 17:e tid.
Målgång i Motala hamn och folkfest, trevligt. Service mitt på torget.
Det visade sej att vi lyckats att köra upp oss till 95plats så det kändes bra.
SS 12 Hultet 13,07 km
Denna första sträcka var bara en massa stenkross och rullgrus på ett militärområde, stenar som kattskallar som en kollega i TK-kön beskrev det. Vi slog av för att spara bilen, 15:e plats ändå så det gjorde nog dom andra också.
SS 13 Yxviken 12,29 km
Samma beskaffenhet som tolvan, men med fler lurigheter, den här skördade sina offer, vi körde förbi flera som stog här. Här var vi med om den enda lite större incidenten under tävlingen, en 90grader höger kom på väldigt hastigt men jag lyckades få runt bilen så den gick med bakänden först ner i diket, gav fullgas och vi lyckades ta oss upp igen, det blev aldrig nåt riktigt stopp men det tufsade till kofångaren och bakskärmen litegrann. Två stycken hade rullat i denna kurvan som stod parkerade. 16:e tid.
SS 14 Lundbyskog 7,63 km
Rolig och knixig sträcka på ”riktiga” grusvägar, många vägbyten och mycket publik, den här gick över öppna fält och knappt något i skogen. Kände direkt efter målgång att något var fel i bakvagnen, gissade på ett momentstag som gått av. Turligt nog var det dags för service och matuppehåll så vi ringde till grabbarna så att dom stod beredda, det visade sej att det var staget som gett sej. Tur att det bara var 2 mil och inte 10 mil till service och att det var servicedags just då! 18:e tid.
SS 15 Brevens bruk 8,43 km
Vanlig grussträcka genom skogen, inget särskilt. 16:e plats.
SS 16 Grässjön 13,51 km
Väldigt rolig sträcka med omväxlande snabba och krokiga partier, inget sönderkört och det mesta av rullgruset borta. En fullfartsraka med utvarvning på 4:an, huvva! Det var nog också tävlingens dyraste sträcka, vi passerade ekipage för närmare en halv miljon, först Håkan Larsson, Laxå MK:s helt nybygga, jättefina Escort som han frontat i en sten, den var illa slagen.
Lite längre bort stog Tom Axelsson, Almunge MK:s lika fina Escort, han hade tappat framhjulet i 160km och gjort en fullfartsrullning, ingen vacker syn det heller. Men alla fyra hade klarat sej utan skador.17:e plats.
SS 17 Högåsen bildemo 7,16 km
Som ovan fast inte riktigt så snabba partier, mycket knixigheter speciellt mot slutet. Lyckades att trassla in mej i pedalerna i själva målsvängen som var 90 grader runt ett par björkar, och fick inte ordning på det hela utan gled med låsta hjul med bredsidan rätt upp i stenröset där målskylten stog! Tog lite på tröskeln och dörren, och målskylten blev nog inte vad den har varit. Vet inte riktigt vad som hände där, kanske tre intensiva dagar tog ut sin rätt jag vet inte, lite klantigt var det i alla fall. Men vi hann ju passera skylten innan vi slog ner den så det påverkade ju inte tiden som blev 19:e, tajt här, flera stycken inom några tiondelar.
SS 18 Färjestad 1,9 km
Sista sträckan gick inne på travbanan, det var en kul grej med två bilar i omlopp samtidigt.
Gled ut i gräset på ett ställe och tappade väl några sekunder där, 19:e tid.
Dagen avslutades med middag och prisutdelning. Vi lyckades ta oss upp till 16 av 24 i klassen och 82 av 150 totalt vilket alltså blev vårt slutresultat.
Summering av Midnattsolsrallyt 2008:
Vi har ju nu uppnått det mål vi satte upp, att genomföra tävlingen och lite konstigt känns det att inte ha något konkret mål längre. Vi kommer att fortsätta att tävla och nästa år kanske mer koncentrera oss på någon eller några cuper istället för det är inte alls säkert att vi ställer upp i MSR nästa år, av flera skäl.
Det har varit ett fantastiskt äventyr att ha gjort det och vi har haft väldigt roligt men nackdelarna har varit under tävlingen långa transporter, flera på 10 mil och då hinner man gå ner i varv och måste ”ladda om” igen inför varje sträcka, ni som tävlar vet vad jag menar. En vanlig tävling är mer intensiv och på det viset roligare. Men visst är det skoj att köra rally i tre dar på raken trots allt.
En annan nackdel är ju, precis som i all motorsport, pengarna. Kostnaden för den här tävlingen blev någonstans mellan 30-40.000:-, lite beroende på hur man räknar. Stellan har varit generös och delat kostnaderna för själva tävlingen lika oss emellan, men det blir en ganska rejäl slant per skalle i alla fall. Man kan åka ganska många vanliga tävlingar för dom pengarna. Å andra sidan var arrangemanget runtomkring som inte finns på en vanlig tävling jättekul.
Amazonen håller förhoppningsvis några tävlingar till under hösten, att den fungerade som en klocka under hela MSR är helt otroligt egentligen, men vi hade inga som helst problem förutom momentstaget. I vinter ska den få lite kärlek och omsorg, motorn börjar visa lite ålderstecken ochkarossen behöver lite översyn.
När vi fått lite distans till det hela så skulle jag bli förvånad om vi trots allt inte ställer upp även nästa år, det tror jag nog, om alla är med på det, för det har varit fantastiskt skoj.
Götene 080707
Martin Miles